hannalinneajohansson.webblogg.se

Hejsan!

Sitter just nu här framför datorn och är så sugen på ett glas vatten. I vanliga fall hade de inte varit ett så stort problem att hämta det men just nu är det lite svårare. Veckan som skulle bli min enda lediga vecka på hela sommaren, som skulle vara fylld med träning, träffa vänner och många timmar i stallet men det blev inte som jag tänk mig. 

I måndags skulle jag och A bege oss mot Bondarp som seminstationen heter med Candy. Innan dess skulle jag bara plocka av den sista bakskon och eftersom jag har tappsko kompetens och gjort det mpnga gånger så brukar det inte vara några konstigheter. Candy var lugn men något stel på morgonen och ville inte samarbeta. Så hon valde att stampa ner rakt på min fot, jag stod ganska bredbent för jag är medveten om att sånt kan hända men hon förflyttade sig liksom samtidigt åt sidan och där var min fot ivägen. Jag skrek ganska högt och blev så arg och ledsen. A kom springandes och frågade om hon sprakat mig vilket hon inte gjort utan hon stampade ju bara ner foten utan att tänka sig för. Envis som jag är fortsatte jag att kämpa med skon och fick tillslut av den, lastade på hästen på transporten. Vilken pärla hon var sprang på själv precis så som jag vill att det ska vara smidigt och lätt att åka iväg. Men när jag ska gå in och sätta fast henne känner jag hur jag får mer och mer svårt att gå. Vi inser att det blir nog akuten istället för seminstation, plockar ut Candy och ställer tillbaka henne i stallet. A ger hästarne extra mat medans jag försöker få av mig skon vilket gick ganska lätt eftersom det lyckligtvis var mina ridskor med dragkedja som jag valt att ta på mig den dagen-tur det!  Vi ringde vårdcentralen men de hade inte öppnat ännu så vi valde att åka till akuten. PÅ akuten var det lugnt, sköterskan jag träffade sa att hon skulle kunna ta emot mig men eftersom det inte var 100% att det var en fraktur fick jag knalla till vårdcentralen och hon skulle ringa dit och förvarna, klockan är nu 0800 på morgonen. När vi rullat fram till vårdcentralen( A körde mig i rullstol för jag kunde inte gå) så möter jag en sköterska som säger har vi någon Hanna här? Ja, jo det fanns det ju, hon berättar då att de inte har någon tid föräns 13,45?!?! Jag blev så ledsen och besviken, jag är inte den som söker sjukvård för minsta lilla utan jag hade ont, var trött och att bli bemött med att få åka hem igen i flera timmar och ta alvedon kändes inte aktuellt för mig men så fick det bli. Väl tillbaka på vårdcentralen kl 13,45 tittar en läkare på mig i 5 minuter och säger att det måste röntgas och att hon trodde det var något brutet, vilket jag redan förstått eftersom jag inte kunde röra stortån. Efter flera timmar på röntgen (kändes det som) så fick vi order om att hoppa ner till akuten(IGEN?) för att jag behövde behandling. Jag fick som tur var ett par kryckor av min supersnälla kusin och vän när jag var hemma och väntade på att få åka till vårdcentralen vilket gjorde det lite lättare att förflytta sig. Väl på akuten kom det ambulan efter ambulans så väntan blev lång, jag fick hoppa från ett rum till ett annat för att vänta, hade ganska ont nu så fick några tabletter mot värken och även order om att inte äta ifall doktorn behövde öppna upp foten och kolla. Usch det skrämde mig verkligen jag ville inte att det skulle va alvarligt. Efter en stund fick vi träffa en jättetrevlig AT-läkare som förklarade att det inte såg så bra ut, att det var en svår fraktur och att överläkarna skulle titta på röntgenplåtarna för att avgöra om de skulle stifta eller DRA?!? frakturen till rätta. Usch jag låg och tänkte på alla tävlingar som flög iväg och hur trist sommarlovet skulle bli. . Efter ytterligare 1 timmes väntan kom hon in igen och sa att flea överläkare kollat på mina plåtar och att de inte skulle göra något, att allt låg så pass bra i fas att jag kunde åka hem utan någon behandling. Kändes kontigt men skönt och jag hoppas de har rätt och att det läker bra. Sjukskriven minst 1 vecka och jag får inte stödja alls på foten nu på 5 dagar efter det får jag känna mig fram. Rida kunde jag göra efter minst 1 vecka men inget får göra ont eller så. 

Men jag är ändå tacksam över att det inte blev värre då jag vet flera kompisar som skadat sig alvarligt på hästarna där  vissa fall blivit så illa att det blivit skador för livet.

 

Va rädda om er och tänk alltid säkerheten först- Kramar Hanna