Fälttävlans debut
Hej!
I söndags var det alltså fälttävlans debut för mig och Isa. Vi startade klassen H90 på Åkerbo rid och körsällskap. Det var mycket förberedelser och packning innan själva tävlingsdagen och ändå hade jag glömt broddnyckel. Som tur var fanns snälla transportgrannar som lånade ut sin så jag kunde brodda ordentligt. På plats på tävlingen så anmälde jag mig, fick karta över terrängen, startnummerlapp och visa vaccinationsintyg. Efter det gick vi banan till hoppningen, och det var så konstigt för den fick man gå hela tiden. Alltså banan var öppen för ryttare att till fots gå banan samtidigt som andra hoppade den man fick bara hålla sig ur vägen. Jättekonstigt för mig som kommer från hopptävlingarna där det är speciell tid avsatt för bangång. Banan var lätt och efter det var det dags att brodda och rida fram inför dressyren. Isa kändes mjuk och fin och lyssnade men sprang och tittade på alla terränghinder som var runtomkring. På banan blev hon super spänd. Jag med tror jag. Hon backade 1 steg i halten och taktade tre!? Gånger i skrittprogrammet. Så två st 4:or där. Efter dressyren skulle man inom hen halvtimme ha startat sin hoppning. Så snabbt sadla om och hoppa fram. Det var svårt att hitta galoppen efter att man nyss haft lite mesig galopp på dressyrbanan. Hon hoppade fint hela banan men petade en oxer som hon kom lite nära på. Synd jag tyckte hon kunde ansträngt sig lite där för det var absolut inget dåligt läge.. Jaja. Av med alla grejerna och gå till besiktningen. Hon sprang igenom veterinärbesiktningen och fick sedan gå och ställa sig i trailern. Hon år slobbermash, hö och vatten. Vi hann käka lite vi också innan det var dags att gå terränghoppningen. Jag blev lite nervös för jag trodde att hinderna var upp till 90 men de kunde vara upp till 1,10. Var sjukt nervös när jag såg hinderna jag skulle hoppa.. Men själva vägen var lätt och det kändes skönt. Även att ambulansen kom och var på plats gjorde mig nervös, jag som sällan blir det!När vi red fram tyckte jag att jag galopperade på bra men Therese som var med mig sa att jag knappt börjat galoppera. Så jag ökade takten och insåg att jag måste rida så fort jag kan och då kommer det gå långsamt. Sjukt.
När det närmade sig start så sa de till när det var 1 minut kvar, sedan 30 kvar, 10 kvar och då gick jag in i startfållan. 5,4,3,2,1 rid!. Gud får ont i magen nu bara jag skriver det sån känsla var taggad, spänd och fokuserad på vad jag skulle göra. Men när han sa rid så satte vi full fart iväg. Hoppade 1-4 bra men kände att jag måste rida fortare så vi galopperade på och tog 1 hinder i taget. När det var 3 hinder kvar hann jag tänka att neeej det är snart slut. Det var så kul, det roligaste jag gjort! Älskade det verkligen, farten, spänningen allt var sjukt kul. Isa var helt otrolig så många hinder där som hon inte hoppat tidigare men hon har ett hjärta av guld den hästen-så otroligt bra på många sätt. Vi slutade 7:a och det är jag ändå okej nöjd med… Bättre lycka nästa gång!